Midsommar är för många svenskar årets höjdpunkt. Ljusare än någonsin,
varmare än någonsin, och med en matkultur så specifik och så väletablerad
att den är nästan helig. Nysill, färskpotatis, gräddfil, snaps – det är
midsommar. Byt ut en enda beståndsdel och det känns fel.
Men vad ska egentligen stå på midsommarbordet? Och varför har just dessa
rätter blivit själva symbolen för svensk sommar? Den här guiden går
igenom midsommarens klassiker – och hur du får till ett bord som gäster
kommer komma ihåg.
Midsommar firades långt innan Sverige blev kristet. Det är en
sommarsolståndsfest, en fest för ljus, fruktbarhet och växtlighet. I
äldre tider var det en av årets två viktigaste fester – den andra var
jul. När kyrkan försökte kristna festen döpte man om den till Johannes
Döparens dag, men de hedniska rötterna försvann aldrig. Midsommarstången,
som egentligen är en sommarstång, reses fortfarande. Blomsterkransar
flätas fortfarande. Och dansen, musiken och drickandet lever kvar i
precis den form våra förfäder hade.
Maten på midsommarbordet är också gammal, men inte så gammal som man
kanske tror. Den specifika kombination vi känner idag – sill, potatis,
gräddfil, jordgubbar – kristalliserade sig först under 1900-talet, i takt
med att Sverige blev rikare och bättre transporter gjorde det möjligt att
få tag på ingredienserna.
Ett riktigt midsommarbord består av några få men obligatoriska
komponenter. Sillen är grundbulten – och inte bara en sort utan flera på
samma bord, så att gästerna kan välja. Den klassiska inlagda sillen med
lök och morot är den mildaste och mest neutrala, en måste-ha. Senapssill
i gräddig senapssås är djupare i smak, söt och en perfekt partner till
nykokt färskpotatis. Kryddsill är en mer sofistikerad matjessill gravad
med lagerblad, kryddpeppar och nejlika. Löksill i rödlök och olja är en
enklare och renare modern favorit, och abborrsill eller skärgårdssill med
dill, stenbitsrom eller kapris visar att midsommarsillen kan utvecklas
utan att förlora själen. Glasmästarsill är en klassisk husmanssill i
kylig, kryddig lake. Räkna med att servera åtminstone tre olika
sillsorter, varje i sin egen skål och helst i glas så att färgerna syns.
Nyskördad färskpotatis är midsommarens andra hjärtpunkt. Välj små,
tunnskalade potatisar – helst svensk färskpotatis och inte importerade
eftersatarierpotatisar. Skrubba dem lätt (skala inte, skalet är det
godaste), lägg i en kastrull, täck med kallt saltat vatten och tillsätt
några dillkvistar. Koka upp och låt puttra 15–20 minuter tills de är
mjuka att sticka igenom med en kniv. Servera varma med smör, gärna med
extra dill ovanpå.
Till sillen och potatisen serveras nästan alltid gräddfil med finhackad
gräslök – en obligatorisk komponent som många svenskar fick lära sig av
sina föräldrar. Gräddfilen är en kall motvikt till den syrliga sillen och
den feta potatisen, och finhackad gräslök ovanpå ger en frisk, nästan
ljusgrön smak.
Svenskt hårt bröd – gärna med kummin eller anis – är den traditionella
basen, och bryts med händerna och äts tillsammans med sill och smör. På
vissa midsommarbord finns också tunnbröd, särskilt i norra Sverige, som
kan rullas runt sill och potatis som en enkel liten wrap. På bordet ska
också finnas gott svenskt smör, gärna med havssalt, och en riktigt lagrad
ost – Västerbottensost är det självklara valet, men en mogen prästost
eller en gammal herrgårdsost fungerar lika bra.
Många midsommarbord har också en laxrätt. Gravad lax med hovmästarsås är
den mest traditionella – börjar du göra den själv behöver du börja två
dagar innan. Varmrökt lax med pepparrot är en lättare variant. I mer
påkostade bord serveras en hel inkokt lax som centerpiece, kokt i court
bouillon och serverad kall med senapssås eller majonnäs. Hårdkokta ägg
halverade med en klick Kalles kaviar eller skagenröra ovanpå har blivit
en relativt modern men numera fast del av många midsommarbord.
Och så finns de färska örterna. Dill överallt – i potatisen, på sillen,
i skagenröran. Gräslök på gräddfilen, persilja i garneringen.
Midsommarmaten är oskiljbar från de färska svenska örterna.
Midsommardesserten är enkel: färska jordgubbar och vispad grädde. Period.
Svensk färskpotatis och svenska jordgubbar är midsommarmatens två
absoluta obligatoriska komponenter. Att använda importerade jordgubbar
till midsommar är som att byta ut julskinkan mot kalkon.
Jordgubbarna ska vara små, djupröda, doftande. Inte de stora, halvröda,
smaklösa från Spanien. Svenska jordgubbar är årets kortaste säsong – de
finns i tre till fyra veckor kring midsommar – och de är värda väntetiden.
Skölj försiktigt, dela de större i halvor, strö över lite socker om du
vill och låt dra i 15 minuter. Servera med osötad vispad grädde – sötman
i jordgubbarna räcker.
Vill du variera kan du göra en jordgubbstårta med genoise-botten,
vispgrädde och färska jordgubbar (Sveriges sommartårta), en
jordgubbspavlova med marängbotten (ett modernt tillskott), eller bara
hemgjord jordgubbsglass i en enkel skål.
Midsommar är också en snapsfest. Den traditionella snapsen är brännvin
eller akvavit – skånsk akvavit med kummin, O.P. Anderson, Hallands
Fläder eller Bäska Droppar är klassiker. Servera iskall, med flaskan i
frysen. En ljus lager eller pilsner passar perfekt till sillen, och
svensk craft beer har också blivit populär på moderna midsommarbord.
Ingen svensk midsommar är komplett utan att snapsen får sina
snapsvisor. "Helan går", "Hej tomtegubbar", "Uti vår hage" och "Små
grodorna" hör till standardrepertoaren. För bilförare och nyktra är
elderflower soda – fläderblomssaft med bubbelvatten – den självklara
alkoholfria midsommardryken. Servera iskall i högre glas med en skiva
citron.
Midsommarbordet är inte bara mat – det är en estetik. Vit linneduk,
gärna broderad, är basen. Midsommar är årets finaste dag och förtjänar
det finaste. Färska blommor överallt: sommarens prästkragar, blåklint,
daggkåpor och smörblommor i små glas, kransar runt karafferna, buketter
längs bordet. Blomkransar på huvudet – traditionellt för alla, särskilt
kvinnor och barn – är en del av förberedelserna. Små genomskinliga
glaskärl för varje sillsort så att färgerna syns, stora sleviar och
gafflar för varje rätt så att gästerna serverar sig själva på
skandinaviskt vis. Och björkris i vaser eller längs bordet, för
midsommar utan björk är ingen midsommar.
Kvällen innan gör du gravad lax och inlagd sill (eller köper klar),
skalar löken, blötlägger potatisen och förbereder gräddfilen. Morgonen:
åk och plocka blommor, bind kransar, fixa snapsen i frysen. Förmiddag:
rese midsommarstången tillsammans med grannar eller vänner, dansa små
grodorna, låt barnen springa runt. Vid tolv samlas ni kring bordet –
första snapsen, välkomstvisa, börja med sill och potatis. Lunchen drar
ut på tiden i tre till fyra timmar. Flera sillportioner, flera snapsar,
flera visor. Kaffe kanske. Eftermiddagen: dans, lek för barnen,
eventuellt en paus för vila. Kvällen: grillning och fortsatt festande,
och desserten – jordgubbar och vispgrädde – serveras kanske nu när
kvällsljuset är som vackrast. Natten: det blir aldrig mörkt. Elden
tänds vid kusten. Samtalen fortsätter till klockan två på natten.
Förbered i god tid. Det mesta på midsommarbordet kan göras dagen innan
eller ännu tidigare – det är meningen, du ska inte stå i köket på
midsommarafton. Det är inte fel att köpa inlagd sill, de svenska märkena
Abba och Orkla gör bra varor. Men vill du imponera, lägg in en egen
skärgårdssill någon dag innan.
Svensk färskpotatis är ett måste – lova att inte ta genvägar här, kolla
förpackningen noggrant. Ha jordgubbarna färska – köp dem samma dag, max
en dag innan, och förvara i kylskåp utan att tvätta förrän precis före
servering. Förbered snapsen tidigt och märk flaskorna om du har flera
sorter. Frysen ska vara klar kvällen innan.
Tänk kallt. Nästan allt på midsommarbordet serveras kallt eller i
rumstemperatur, vilket gör att du kan förbereda och dra dig tillbaka.
Tid är den viktigaste ingrediensen – midsommarmåltiden ska ta flera
timmar, skynda inte, det är hela poängen. Och alla ska hjälpa till.
Midsommarbordet ska inte vara värdens enskilda projekt – gästerna
hjälper till med blommor, sång, dans, och om någon bjuder sig att skära
lax, tacka ja.
