Fikans historia

Fika är inte bara en kaffepaus. Det är en institution, ett socialt kitt, ett
rofyllt avbrott mitt i dagen. Ordet finns inte på andra språk, fenomenet är
svårt att översätta, och varje svensk tar det för givet – men få vet var det
kommer ifrån.

Historien om fikan är historien om hur Sverige blev det kaffeland vi är
idag. Det är en berättelse om förbud, smuggling, kungliga experiment och den
där kanelbullen som idag är en del av vårt DNA.

Kaffets ankomst och förbud

Kaffet kom till Sverige under sent 1600-tal. Den första dokumenterade
kaffedrickaren är Karl XII, som lärde sig älska drycken under sin exil i det
Osmanska riket efter nederlaget vid Poltava 1709. När han återvände till
Sverige 1714 hade han med sig en kärlek till kaffe som smittade av sig på
hovet och adeln. Under 1700-talet spred sig kaffet från slotten till
borgerskapet i Stockholm, Göteborg och Malmö, och det var en lyxvara
serverad i porslinskoppar i salonger där bildade samtal hölls över den
svarta drycken.

Men den svenska staten var skeptisk. Kaffe var dyrt, det importerades, och
pengar strömmade ut ur landet. Mellan 1756 och 1823 förbjöds kaffe i Sverige
hela fem gånger. Gustav III var särskilt besatt av tanken att kaffe var
ohälsosamt och försökte bevisa det med ett av historiens mest bisarra
vetenskapliga experiment: två tvillingar, dömda till döden, fick sina straff
omvandlade till livstid på villkor att en drack tre kannor kaffe om dagen
och den andra tre kannor te. Kungen ville se vem som dog först. Ironin var
att kungen själv mördades innan experimentet hade avslutats, och den första
tvillingen att dö gjorde det vid 83 års ålder – det var tedrickaren.

Kaffeförbuden fungerade dåligt. Svenskarna smugglade, bryggde i smyg och
drack ändå. När det femte och sista förbudet lyftes 1823 var det därför
ingen mening längre att försöka hindra folkets kaffekärlek.

Från kaffe till fika

Ordet "fika" är en omvandling av ordet "kaffi" – ett gammalt talspråkligt
sätt att säga kaffe. Sverige har en lång tradition av så kallat
"backslang" där stavelser kastas om. "Kaffi" blev "fika" i mitten av
1900-talet, och snart blev ordet inte bara en beteckning för drycken utan
för hela företeelsen: att ta en paus tillsammans med andra, över en kopp
kaffe och något sött.

Fikan som ritual formades under industrialismen. Arbetarna på järnbruken,
textilfabrikerna och träindustrin behövde en paus mitt på förmiddagen och
mitt på eftermiddagen. Det blev naturligt att samlas kring kaffepannan och
äta någonting till – en kanelbulle, en sockerkaka, en bit smörgås. På
1950-talet hade fikan befäst sig som en av de viktigaste sociala
institutionerna i Sverige.

En viktig del av fikakulturen är den så kallade "sju sorters kakor". Denna
tradition kom från överklassens finare kaffebjudningar under 1800-talet,
där det var en ära att kunna servera många olika sorters bakverk. Sju
stycken blev det magiska talet – färre var snålt, fler var skrytsamt. När
man bjöd på kaffe i ett borgerligt hem skulle det alltså finnas minst sju
olika typer av bakverk på bordet: drömmar, vaniljhjärtan, finska pinnar,
chokladsnittar, kolakakor, schackrutor, chokladbollar. Idag har traditionen
mjukats upp, men begreppet lever kvar som symbol för en riktigt påkostad
fika.

Kanelbullen och andra klassiker

Om fikan har en ambassadör så är det kanelbullen. Ingen annan bakelse är
så förknippad med svensk fikakultur, och den har en egen högtidsdag: 4
oktober, Kanelbullens dag. Dagen instiftades 1999 av Hembakningsrådet och
har sedan dess firats årligen över hela landet. Kanelbullen i sin moderna
form är faktiskt en ganska ny uppfinning – de första recepten dyker upp i
svenska kokböcker på 1920-talet, när vetemjöl, smör, socker och
kardemumma äntligen var tillgängligt i vanliga hem igen efter första
världskriget. Kombinationen av jäsdeg, kanel och pärlsocker blev snabbt
favorit, och idag konsumerar svenskar i snitt 316 kanelbullar per person
och år – vilket gör Sverige till världens i särklass mest
kanelbullintensiva land.

Men fikan är inte bara kanelbullar. Kardemummabullen är syskonet, fyllt
med kardemumma istället för kanel och ofta ansett som en mer sofistikerad
version. Semlan är den feta kardemummabullen fylld med mandelmassa och
grädde, traditionellt bara under fastlagstiden men idag äten från januari
till påsk. Prinsesstårtan – marsipan, vispgrädde, hallonsylt och
sockerkaka – är Sveriges mest kända tårta, uppfunnen på 1930-talet av
hushållsläraren Jenny Åkerström. Chokladbollen är den billiga,
oslagbara klassikern av smör, kakao, havregryn och kaffe, rullad i kokos
eller pärlsocker. Kladdkakan är den halvbakade chokladkakan som svenskarna
tror är svensk men som egentligen är besläktad med amerikansk molten
chocolate cake. Och pepparkakorna är framförallt jul – men också året
runt i många hem.

Fikan som institution

I Sverige är fikan inte bara mat, utan ett socialt uttryck. På
arbetsplatsen har den en självklar plats: på svenska kontor är
förmiddagsfikan klockan tio och eftermiddagsfikan klockan tre fasta
tider, och den anställda som missar fikan missar både social kontakt och
information – mycket av det som händer i ett företag diskuteras runt
fikabordet. Hemma är fikan ett ritualiserat avbrott: en
söndagseftermiddag då familjen samlas kring soffbordet, en regnig
lördagskväll med boken och termosen, en stund av egen tid mellan barnens
läxor och middagen. På kafé är fikan en anledning att träffa vänner – "vi
tar en fika" är ungefär som "vi tar en öl" på andra språk.

Under 2000-talet har fikan fått ett nytt liv genom specialkaféer som
satsat på kvalitet. Single origin-bönor, bryggning genom V60 eller
Chemex, och bakverk gjorda med franska tekniker. Stockholms kaffekultur
har blivit omskriven internationellt, och unga bagare har börjat baka
kanelbullar med surdeg, kardemumma från Guatemala och smör från små
gårdar. Samtidigt lever den gamla fikan kvar – hemma, på landsbygden, på
mormors kök en söndagseftermiddag. Fikan anpassar sig till tiden men
byter inte karaktär. Den är och förblir en paus i vardagen, en anledning
att stanna upp och dricka en kopp kaffe med någon.

Tips för en riktig svensk fika

Använd riktiga koppar, inte muggar. En fika i papper-to-go är ingen
riktig fika. Bred ut bordsduken om det är möjligt – fika är en liten
ceremoni. Bjud alltid på något, minst en kaka, gärna två. Tom fika är en
motsägelse. Och ta tid: en fika som tar fem minuter är ingen fika, räkna
med minst 20–30 minuter.

Prata, men njut också av tystnaden. Fikan är den enda tiden på dygnet då
det är helt okej att bara sitta tyst tillsammans. Fika ensam är också
tillåtet, men helst med en bok eller en utsikt – och alltid med något
sött till.